Är det inte konstigt hur allt kan raseras på bara ett kort ögonblick? Från att må på topp, till att ligga ner på botten. Det är knappt så man vågar vara lycklig, för man vet att snart kommer nått som river muren man byggt upp.
Jag kan verkligen känna så ibland, och det är jobbigt! Men samtidigt mår jag bättre nu än vad jag gjort på mycket länge.. Och detta är ingenting emot hur jag har mått. Jobbigt att tänka tillbaks till den tiden..
Men jag kämpar & vet att det kommer bli bra!

Idag har jag varit på communicare en snabbis, Marie körde mig dit och hem. Så himla snällt! :) Hem och ge Nova mat, sen har jag inte gjort speciellt mycket idag. Det är ju så förbannat kallt! Kan inte detta snöhelvetet smälta bort snart ? Jag vill ha sol & värme!


" My dream is to fly, over the rainbow so high "

Oj vad klockan är mycket,dags att hoppa in i duschen!